Oväntad glädje

Högst motvilligt släpade jag mig iväg till eftermiddagens föreläsning. Eller vad det nu var. Nåt om omdömen kanske? IUP? Nu igen! Jag hade helt fräckt blivit utvald, på ett möte jag inte var närvarande vid, att gå. Inte hade jag tid med det! Eller lust för den delen. Sur och stressad for jag iväg från jobbet. Nog hade jag hellre varit kvar och förberett morgondagens lektioner. Det finns alldeles för lite tid till sånt tycker jag. Det som är det roligaste av allt! Men, men, iväg kom jag, tillsammans med likaledes motvillig kollega. Ett par minuter före utsatt tid satte jag mig i aulan på Den Stora Skolan med gladrandiga väskan full med jobb (kunde ju vara bra att ha så jag fick lite gjort om det blev trist). Och det skulle det ju bli. Hade jag bestämt mig för. Men... det var då jag såg henne! Ann-Marie Körling! Min Bli-Glad-Människa! Min Ta-Fram-Det-Bästa-Hos-Mig-Människa! Hon stod där på scenen och väntade på att få börja. Det var hon som var föreläsaren för dagen. Tjoho! Som att få en present sådär mitt på tisdagseftermiddagen! Och Sura Jag blev förvandlad till Glada och Lyssnande Jag. Tack Ann-Marie! Blommorna är till dig!