Det går inte fort, men snart är han här - Berits brorsa! Hon har fortfarande inte förstått att han ska flytta hemifrån tämligen omgående, men jag har börjat tro att lilla fröken har minne som en guldfisk så hon kommer nog inte att vara ledsen så länge. Lite sammanfogning av brorsans delar och kanske en liten halsduk så är han rustad för resan västerut. (Nej, han ska inte till USA, det finns faktiskt andra ställen som också ligger åt väster. Det vet ju till och med Berit). Under tiden som jag har virkat brorsans delar har jag skrivit upp hur jag har gjort så nu har jag ett mönster som jag förstår. Men hur man formulerar mönster så att det blir begripligt även för andra får jag nog klura lite på. Men ni som har frågat efter mönster - håll ut! Det kommer!
Japp. Hösten är här med allt vad det innebär. Än så länge innebär det mest trevligheter tycker jag. Lite dagsljus hinner man se och träden flammar i sitt allra vackraste. Himlen har varit mestadels blå och luften är härligt krispig att andas in. Men - kylan är här och jag som tillhör det frusna folkslaget har börjat bunkra sjalar, mössor och vantar. Samt planera för ett par nya tofflor. De som är på bilden gjorde jag till min mor. De är virkade och tovade i maskin. Mönstret är mitt eget såklart. Har fortfarande inte lärt mig läsa andras mönster. Hmmm, börjar tro att det aldrig kommer att ske. En del av det jag gillar med det här virkeriet är ju den kreativa biten, själva hittapåendet liksom, så jag fortsätter nog med det.
Inte har det blivit mycket virkat på sista tiden. Jobbet har dragit igång igen med allt vad det innebär, och med bara två dagar att förbereda mottagandet av mina små ettor har det varit en hel del att tänka på. Tröttaste Fröken i stan somnade kvart över åtta i soffan fredag kväll... Men trots trötthet måste jag ändå säga att jag har nog Världens Bästa Jobb. Den nya gruppen jag jobbar med är helt fantastisk. Glada och vetgiriga och alldeles underbara. Klassrummet har börjat komma i ordning och vi håller på att boa in oss och göra det till vårt. Mycket viktigt tycker jag. Möblerna är slitna och trista som på så många andra skolor, men med en bra möblering som möjliggör olika typer av undervisning och med hjälp av barnens arbeten så kommer det bli ett mycket fint rum. Och i torsdags morse stod det 16 (!) bärbara datorer på ett bord. Jag nästan svimmade av lycka. De är en present från en förälder som visste att vi behövde datorer så nu kan vi dra igång vårt skrivprojekt också. TACK, TACK, TACK! 75 ettor kommer under året få en ännu roligare och förhoppningsvis enklare skriv- och läsinlärning med hjälp av dem.
Kom igår hem efter en tripp till Dalarna. Resan avslutades på Sundborn, Carl och Karin Larssons hem utanför Falun. Den här fina virkgrafittin hittade jag på en lyktstolpe på parkeringsplatsen precis när vi skulle åka hem. Var naturligtvis tvungen att hoppa ur bilen och ta en bild. Härligt va?
Jag är precis hemkommen från en liten resa. Vad roligt det har varit att få se lite nya delar av Sverige. De flesta somrar har jag åkt till samma gamla vanliga ställen för att hälsa på släkt och vänner. Den här sommaren har bjudit på lite nya resmål. Tack L och din mysiga familj för att vi fick komma och se hur ni har det! Inte har det blivit så mycket virkat, men en del har jag hunnit med. En zebrarandig väska har påbörjats och en randig giraff har fått en kropp men inte så mycket mer. Men det kommer...
Den Nya Älgen har dessutom fått en liten, liten svans. Glömde bort att älgar har svans när jag gjorde den första. Oops. Den nya älgen är den med lite tjockare armar och ben, med vit bakgrund. Att benen och armarna är tjockare beror dels på att jag ville "tjocka" på dem lite, dels på att jag använt ett annat garn.
aW.jpg)
