Fru Giraphe!

I lördags förvandlades jag från Fröken Giraphe till Fru Giraphe! Bröllopssjalen blev vederbörligt beundrad och det var en helt fantastisk dag, trots det myckna regnandet, men det har ju gjort att jag inte virkat så mycket på Hannas väska. Dessutom hittade jag ett mönster på ett jättefint bokmärke, som jag har beundrat tidigare hos Virkverket som jag ville pröva. Det gick bra även om jag tror att jag missuppfattade mönstret lite när jag kom till öronlapparna, men det blev bra ändå tycker jag.
Med ett par svarta öron istället för den rosa mössan skulle den se ut precis som Snobben, eller hur?

Andra förhandstitten...

Ojojoj, jag är så nöjd med väskan hittills så jag tror att jag kanske måste behålla den för mig själv... Nädå Hanna, jag bara skojade, men kanske måste jag göra något liknande till mig själv senare. Inte i samma färgskala, för en sådan har jag ju redan, men... Idéerna flödar! Det här är det bästa med virkningen, att sitta och fundera på färgkombinationer och design. Me like! (Och just nu VÄLDIGT bra som avledning. Bröllopsnerverna börjar spöka oroväckande...)

Förhandstitt för nyfikna!

Väskan fortskrider som beräknat. Det går faktiskt fortare än beräknat. Hittills i alla fall. Själva väskdelen, där man stoppar grejer, är klar och har fått en fin grön kant. Idag har jag virkat blommor och blader för fulla muggar och de ska nu monteras på väskan. Sedan är det dags för handtagen. Hanna som ska ha väskan har beställt lite längre handtag än de jag brukar göra så att hon kan ha den hängande tvärsöver bröstet. Ska klura lite på hur jag ska göra dem, det ska ju helst bli både snyggt och hållbart. Jag brukar tro att jag är nästan klar när jag har kommit såhär långt, men jag har lärt mig att både handtag och montering av blommor tar längre tid än man kan tro. Men det är kul!

Väskplanering

När sjalen nu är avslutad hugger jag genast in på nästa projekt! Det ska bli en väska som är beställd. Garnet är Muskat och väskan ska gå mest i rosa (som min andra väska jag gjorde till mig själv förra året), men det ska också finnas svart med. Det var lite lurigt att få till det så att det svarta inte "hoppar ut" och tar överhanden, men jag tror att jag har löst det nu.


Grönt är också beställt, men jag tror inte att det gröna får vara med i randningen, utan det ska finnas i dekorationen och i blommorna. Den här väskan ska få blommor som liksom rinner längs med ena sidan. Det ska bli kul att få vara lite kreativ nu efter alla fluffrutorna!

Bröllopssjalen är klar!!!

Här hänger den - bröllopssjalen. Inte har det varit ett kul projekt precis, men OH! vad jag är nöjd med den! Den blev just så mjuk och flytande som jag ville.


Jag har använt ett mönster från Drops som jag lyckades följa med benägen hjälp från en mycket duktig kollega. Jag använde inte Vivaldi som är det rekommenderade garnet, utan Kid Silk, på inrådan av samma kollega.

Sammanvirkning samt sammanbrott

Jag virkar ihop mina rutor till bröllopssjalen. Jag VET att sjalen kommer att bli underbar och det ÄR värt mödan, men FY FARAO vad trist det är! För att hålla ordning på mina rutor har jag lagt ut dem på en filt på golvet och jag sitter där och virkar en fastmaska och fyra luftmaskor, en fastmaska och fyra luftmaskor, en fastmaska... Obekvämt sitter man och dåligt ljus är det och jag är hemskt gnällig. Lovar att mitt nästa inlägg ska vara i en mer positiv anda.

Jag ser ljuset i tunneln

Här ligger de, högarna av fluffiga rutor som blir så vackra när de virkats ihop till en sjal, men som är ack så tråkiga att göra. Jag virkar efter ett mönster helt och hållet, för första gången i mitt liv. Enda egna kreativiteten var när jag valde mina fyra färger i början, annars har jag varit mönstret troget.


Och det här med att virka efter mönster kanske inte riktigt är min grej... Jag saknar funderandet på vilka färger jag ska välja, hur de ska kombineras, hur nästa del av amigurumin ska se ut och hur jag ska få den så... Men sjalen ska bli klar. Idag har jag avslutat alla de hela rutorna, nu är det bara tolv triangelformade bitar kvar, sedan ska den virkas ihop. Och sen - Tadah! Världens jubel! Hoppas jag.

Zebraväska

Nu sitter både handtag och foder på plats. Zebraväskan har legat färdig ett tag, men utan foder och handtag var det liksom inte mycket med den... Jag funderar på om det saknas något på den? Kanske ett rött hjärta? Man skulle ju kunna virka ett och hänga på löst på något sätt? Eller är den kanske bra som den är? Alla dessa beslut...

Törnrosafilt

Om inte allt för lång tid kommer det att födas ett litet flickebarn i min närhet. Jag har gjort en Törnrosafilt till henne. Där kan hon ligga och sova i tryggt förvar under de slingrande rosorna. Inte i hundra år förstås, men för hennes mammas skull hoppas jag att hon sover ganska mycket i alla fall! Ripplemönstret kommer från Attic24, resten är mina egna egna idéer.


Rosorna har jag komponerat själv, det var svårt att hitta ett blommönster på nätet som skulle funka att sy fast på en filt så att det såg ut som jag hade tänkt mig.


Jag kantade med mjuka vågor av ljusaste lila.


Högst upp ersatte jag rosen med ordet söt, för det kommer hon att vara!

Uppiffad virkhörna

Virkhörnan har blivit uppfräschad och Rosamatchad. Tyckte att både hörnan och jag behövde bli lite piggare! Nu är jag i full gång med två nya projekt.

1. Projekt som jag inte kan skriva om här efterosm det inte är till mig, men bilder kommer när det är klart och överlämnat.

2. Projekt som är till mig själv, alltså kommer det att komma bilder. Jag ska göra en sjal som jag ska ha på mitt bröllop om det blir lite kyligt framåt kvällen. För på dagen ska solen naturligtvis skina på oss!

Ny nåldyna

Ny nåldyna med nya nålar. Samma garn som Filten. Filten har fått det tjusiga namnet Rosa. En sådan fining förtjänade liksom ett eget namn!

Nu är den klar!!!

Oh! Jag älskar min nya filt. Hade jag inte Luther som satt och talade strängt till mig hade jag inte gått till jobbet alls. Jag hade stannat under min filt hela dagen lång!

I´m back och utlottning hos Mia!

Det har varit lite körigt här hemma ett tag. Ett heltidsjobb och studier på halvtid har tagit sin tid, men nu börjar jag se ljuset i tunneln! Mitt stora projekt närmar sig slutet, även om det är en del kvar. Men, oh, vad fint det blir! Och snart är det sommar och då ska jag virka som en tok! Kanske har jag tur som en tok också och vinner Mias fina utlottning? Klicka på rubriken så kommer du dit om du vill ha en egen lott.

Thessan har ett adventskalenderäventyr!

Coolt ord. Adventskalenderäventyr! Titta in hos henne om du vill vara med!

Vaccinationsängel!

Idag har jag och min klass fått influensavaccineringen. Jag har MYCKET modiga elever. De knatade med mig till vår skolsköterska, gick in två och två, kom tillbaka efter en minut eller så och ryckte på axlarna:
-Äh, det var väl inget.
Men tyvärr är inte Fröken lika modig. Jag har ojat och vojat över denna eländiga spruta ganska länge nu. Eller väldigt länge om jag ska vara helt ärlig. Men inför två nysprutade elever kan man ju inte bryta ihop så jag log glatt och svarade:
-Ja, tack! på frågan om jag också skulle ha en. Ner på stolen, hasade ner skjortan, snabbt stick i armen och sen var jag klar. Inga problem. Det kändes faktiskt inte. På riktigt. Det var nog den snällaste sprutan jag någonsin fått. Och inte nog med det - nu kommer det allra bästa. När jag skulle gå sa L, skolsköterskan, att jag skulle få en vaccinationspresent för att jag hade varit så modig. (Hon vet precis vad jag känner inför sånt här). Jag trodde att hon drev lite med mig för att jag var så barnslig och var rädd för en liten spruta, men nej då. Hon gick och hämtade en liten påse. I påsen låg en ängel. En underbart fin liten ängel som ska hänga i min julgran. Vi har nästan bara änglar i vår gran här hemma. Ängeln var från L:s yngsta dotter. Hon köpte den till mig när hon var i en affär nyligen som vi besökte tillsammans i somras. L:s dotter vet hur det känns att vara rädd för sprutor och hon är dessutom dagens hjältinna i min värld! Jag har gått runt och lett hela dagen och berättat för alla om min ängel. Du är min vaccinationsängel J!

Ut med det rosa, in med det röda

Jag gillar rosa. Så är det. I mitt hem finns det en hel del rosa inslag, men nu ska det bort! Ja, inte för alltid, men årets röda dagar är nästan här, så idag har mina rosa pinaler fått finna sig i att packas ner i en kartong och flyttas upp på vinden. Vi har så smått börjat förbereda första advent här hemma. Jo, jag vet att det inte är förrän nästa helg, men så slut som jag är efter jobbet nuförtiden kändes det som en bra idé att börja lite smått redan idag. Men det tänds inga stjärnor och stakar förrän nästa helg! Men vi börjar nog redan på fredag... för då ska vi ha folk hemma och det känns lite mysigt att få adventa med dem lite i förväg sådär. Oh, jag tycker så hemskt mycket om december och pysslet och fixet! Och jag är så hemskt tacksam för att november snart är slut. Extremt meningslös månad. Borde avskaffas.

Smygtitt på mitt STORA projekt

Här kommer första titten på mitt nya projekt. Det här har jag planerat för länge, ända sen jag såg Lucys fantastiska filt hos Attic24 . Mina färger kommer dock att bli annorlunda än hennes. Jag älskar hennes färger, men de är ändå inte riktigt JAG om ni förstår. Konstigt det där, att man kan tycka så mycket om vissa saker, men ändå inte känna att det riktigt passar en själv. Jag har åtta olika rosa nyanser, två turkosa, tre gröna, tre grå samt svart. Garnet är samma som Lucy använde till sin filt, Rowan DK och jag virkar med en 4 mm virknål. Mycket spännande att se hur det här kommer se ut när det är klart! Fast det lär ju dröja. Jag tror att jag kommer att behöva 24 rutor och varje ruta består av fyra mindre rutor med fyra ramvarv runt allihop. Oh, det är så himla kul att jag äntligen har kommit igång!

Jag har sån himla tur...

...som får jobba med det jag gör! Hur många av er har ett jobb där ni blir kramade varje dag?

Hur många får höra i slutet på en lång, tuff arbetsvecka när man meddelar att nu är dagen slut och vi är lediga tills på måndag:
- Åh, nej, vad länge...

Hur många får höra en liten, oerhört kämpande unge som har det ruskigt svårt med sin läsning säga:
- FÅR jag läsa?
- Ja visst.
- Yes!

Hur många får gå hem en trött, trist novemberfredag och det sista ni får höra är:
- Jag älskar dig!

Hur många är lärare till världens mest underbara klass?

Berits brorsa är klar - och väldigt upprörd

Berit är mycket förtjust i sin nya bror. Som ni ser är han ett hängivet Djurgårdsfan, så efter dagen hemska AIK-vinst bara ligger han och suckar tungt.







Berit är hemskt orolig. Vi hoppas att han hämtar sig snart.

Berit begrundar brorsans blivande

Det går inte fort, men snart är han här - Berits brorsa! Hon har fortfarande inte förstått att han ska flytta hemifrån tämligen omgående, men jag har börjat tro att lilla fröken har minne som en guldfisk så hon kommer nog inte att vara ledsen så länge. Lite sammanfogning av brorsans delar och kanske en liten halsduk så är han rustad för resan västerut. (Nej, han ska inte till USA, det finns faktiskt andra ställen som också ligger åt väster. Det vet ju till och med Berit). Under tiden som jag har virkat brorsans delar har jag skrivit upp hur jag har gjort så nu har jag ett mönster som jag förstår. Men hur man formulerar mönster så att det blir begripligt även för andra får jag nog klura lite på. Men ni som har frågat efter mönster - håll ut! Det kommer!

Titta vilken kul tävling jag hittade!

Höst och frusna tår

Japp. Hösten är här med allt vad det innebär. Än så länge innebär det mest trevligheter tycker jag. Lite dagsljus hinner man se och träden flammar i sitt allra vackraste. Himlen har varit mestadels blå och luften är härligt krispig att andas in. Men - kylan är här och jag som tillhör det frusna folkslaget har börjat bunkra sjalar, mössor och vantar. Samt planera för ett par nya tofflor. De som är på bilden gjorde jag till min mor. De är virkade och tovade i maskin. Mönstret är mitt eget såklart. Har fortfarande inte lärt mig läsa andras mönster. Hmmm, börjar tro att det aldrig kommer att ske. En del av det jag gillar med det här virkeriet är ju den kreativa biten, själva hittapåendet liksom, så jag fortsätter nog med det.

HHH - Härlig HöstHelg

Hemkommen från en helg på en ö i skärgården med god mat och trevligt sällskap. Det har blivit en tradition att fira M:s födelsedag så här och det är alltid väldigt mysigt. Och alltid väldigt bra väder! Idag gick vi en promenad i solskenet och njöt av höstens färger och dofter. Nu är jag laddad och redo för en ny arbetsvecka. Har tittat igenom ett mindre berg av matteböcker, inte min favoritsysselsättning, men en del av jobbet så det är bara att göra ändå. Och med tanke på hur kul jag har på mitt jobb annars så kan jag väl stå ut med lite tråkig rättning ibland...

Oväntad glädje

Högst motvilligt släpade jag mig iväg till eftermiddagens föreläsning. Eller vad det nu var. Nåt om omdömen kanske? IUP? Nu igen! Jag hade helt fräckt blivit utvald, på ett möte jag inte var närvarande vid, att gå. Inte hade jag tid med det! Eller lust för den delen. Sur och stressad for jag iväg från jobbet. Nog hade jag hellre varit kvar och förberett morgondagens lektioner. Det finns alldeles för lite tid till sånt tycker jag. Det som är det roligaste av allt! Men, men, iväg kom jag, tillsammans med likaledes motvillig kollega. Ett par minuter före utsatt tid satte jag mig i aulan på Den Stora Skolan med gladrandiga väskan full med jobb (kunde ju vara bra att ha så jag fick lite gjort om det blev trist). Och det skulle det ju bli. Hade jag bestämt mig för. Men... det var då jag såg henne! Ann-Marie Körling! Min Bli-Glad-Människa! Min Ta-Fram-Det-Bästa-Hos-Mig-Människa! Hon stod där på scenen och väntade på att få börja. Det var hon som var föreläsaren för dagen. Tjoho! Som att få en present sådär mitt på tisdagseftermiddagen! Och Sura Jag blev förvandlad till Glada och Lyssnande Jag. Tack Ann-Marie! Blommorna är till dig!

Välkommen Berit!

Äntligen är hon färdig - min alldeles egna Berit! Oftast gör jag saker åt andra men Berit, hon är min, bara min. My precious. Faktum är att det är den första giraff jag har gjort. Ja, förutom den lilla bruna som tyvärr allt för ofta misstas för en ko, så den blev kanske inte så hemskans lyckad som jag hade tänkt mig. Men Berit gillar jag. Och visst ser man att hon är en giraff i alla fall?